Fortsättning på kung Leopold

Jag fick en förklaring till varför kung Leopold av Belgiens erövringskrig i Kongo anses belasta kapitalismen. Svaret: kung Leopold var kapitalist! Allt som påstådda kapitalister gör är alltså kapitalismens fel. Fidel Castro som en av världens rikaste människor är kapitalist, och det han gör på Kuba är då kapitalismens fel. På detta svarade jag (utöver det enkla faktum att liberaler inte vill ha några kungar) att det Leopold gjorde inte skedde i det kapitalistiska systemet utan snarare utanför det. Jag postade följande exempel i bloggkommentarerna:

”Rudolf lever i ett land som tillämpar fri marknadsekonomi. Han har startat och äger ett företag och är därför kapitalist i ordets rätta bemärkelse.

Karsten lever i ett land som inte tillämpar fri marknadsekonomi. Han är en slav under staten och har ingen frihet.

Rudolf kommer till Karstens land och använder Karsten som slav för att tjäna pengar.

Vad du påstår är att det är systemet i Rudolfs land som är problemet, när det i själva verket är systemet i Karstens land som möjliggör slaveriet.

Alltså: att människor från väst kan (kunde) exploatera människor i Afrika beror INTE på att västländerna är kapitalistiska, utan på att de afrikanska länderna INTE är det. Därför kan människor i väst inte exploatera människor i väst, och därför kan inte afrikaner exploatera människor i väst. För att det KAPITALISTISKA systemet i väst inte tillåter det. Om jag dödar någon i, säg, Senegal och kommer undan med det så är det inte SVERIGES fel, det är i grund och botten MITT fel och i förlängningen Senegals systems som inte straffar mig.”

Poängen är ganska självklar, men blogginnehavaren lyckas ändå misstolka och svarar:

”Det där var ju ett fantastiskt erkännande innebärande att: “Det är fullt tillåtet, ja nära nog naturligt för kapitalister att exploatera andra, om de som angrips inte är kapitalister och det är bara naturligt att kapitalister massmördar icke-kapitalister”.”

Ska man skratta eller gråta? Ska man ta det svaret som ett bevis på bristande intelligens, på oärlighet eller okunskap? Genom att förklara att kung Leopold inte verkade inom det kapitalistiska systemet har jag erkänt att det är naturligt och fullt tillåtet för kapitalister att döda icke-kapitalister. Enligt vilken verklighet? I vilken värld? Hur kan man inte begripa vad jag skriver? Hur kan man vara så intellektuellt ohederlig att man väljer en sådan nonsenstolkning för att försvara sin ursprungliga och uppenbart felaktiga utgångspunkt?

En kortfattad historielektion: kung Leopold fick makten över Kongo eftersom han påstod att hans avsikt var att skapa en frihandelszon i vilken de fattiga afrikanerna skulle vårdas och respekteras. Landet skulle styras genom Afrikasällskapet i vilket Leopold var ordförande och inte av honom personligen. Sådana var villkoren som fick det internationella samfundet (alltså stater, ett tecken på socialism) att acceptera kolonialiseringen.

Leopold fick så småningom ont om pengar och tog ett lån från den Belgiska staten (han levde alltså som bidragstagare på skattebetalarnas bekostnad. Liberalt?). Han införde också tullar i Kongo för att kunna tjäna mer pengar (ingen frihandel alltså).

När det så småningom gick upp för folket i väst att Leopold ägnade sig åt slaveri och exploatering uppstod massiva protester varvid landet lämnades över till den belgiska staten.

Alltså: Leopold var en kung (antiliberalt) som ljög (antiliberalt) för att få statens godkännande att kolonialisera ett land (antiliberalt), något han upprätthöll genom att betala en angreppsarmé (antilliberalt) med skattepengar (antiliberalt) för att denna skulle hålla befolkningen förslavad (antiliberalt). Den enda kopplingen motvallsbloggen kan hitta till kapitalismen är att kung Leopold av dem anses vara kapitalist. Dock, han var först och främst kung och hade aldrig kunnat existera i ett liberalt kapitalistiskt land. Vidare agerade han i ett system som inte var kapitalistiskt, och det var motståndet från människor inom kapitalistiska system som slutgligen fick honom på fall.

I själva verket är hela den här historien ett ganska bra exempel på socialism: en makthavare får statens godkännande för att erövra ett land, han lever på skattepengar och använder med hjälp av staten människor som redskap för sina egna målsättningar. Kopplingen till kapitalismen är så desperat och långsökt att man nästan tycker lite synd om Kerstin Berminge som fantiserade fram den.

Jag förstår hur jobbigt det måste vara att förespråka socialism och planekonomi i dagens samhälle, men det är ingen ursäkt för att ljuga och vara ohederlig i politiska debatter. Det minsta man kan begära av sina meningsmotståndare är väl att de håller sig till verkligheten när de diskuterar, och inte försöker hitta på samband som inte existerar? Det är genant att den yttersta vänstern måste bete sig på det sättet, att den i sin totala desperation känner sig tvingad att påstå i stort sett vad som helst trots att den vet att den kommer att motbevisas grundligt.

I en annan kommentar i sin blogg hävdar Berminge att flertalet av Milton Friedmans teorier har motbevisats och länkar till en annan blogg som sägs påvisa detta. I den bloggen nämns Friedmans namn fem gånger, tre i samband med Chile, en irrelevant och en i en diskussion om naturlig arbetslöshet. Där erkänns att Friedmans teori inte kan förkastas. Det är också genant. En socialist påstår att en av liberalismens främsta tänkare har blivit motbevisad, men hon har uppenbarligen varken förstått vad han har sagt eller läst den blogg som sägs motbevisa honom. Hur kan man leva med en sådan ohederlighet? Personligen skulle jag skämmas som en hund, men jag undviker den typen av situationer genom att hålla mig till saker jag begriper mig på. Det borde Kerstin Berminge också göra.

Klein och falskhetens chock

Vi har tidigare skrivit om hur Norberg är en ärlig debattör. När han recenserar Klein uppmanar han samtidigt till att läsa boken för att man själv ska skapa sin uppfattning. Det handlar om att inte lita på andrahandsinformation. Genomgående när Norberg argumenterar handlar det om att teckna en så bred och sann bild som möjligt. Skillnaden är slående mot just Klein. Det var därför högst förvånande att läsa LO skribenten John Swedmark i mycket selektiva ordalag beskriver Norbergs recension. Speciellt intressant är det eftersom jag och Swedenmark fick höra samma budskap. Lärde sig inte Swedenmark något av Norbergs ärliga argumentation. Svaret är nej, vilket jag nu ska visa.

Swedenmark börjar artikeln på följande sätt.

”Vilken är politikens roll i dagens globala samhälle? Naomi Klein ger i boken Chockdoktrinen ett intressant svar på den frågan: Ett slags tvångsvård. Såväl folkvalda som diktatorer verkar mot folkets vilja, men för dess eget bästa.Genom att påvisa likheterna mellan medicinska chockbehandlingar och nyliberalismens nedmontering av staten målar Klein upp en bild av en värld styrd av kallhamrade experter i vita rockar.”

Folkvalda och Diktatorer handlar mot folkets vilja för dess eget bästa, enligt Klein. Är detta då ett argument mot nyliberalismen? För den som har förstått vad nyliberalismen står för ter sig detta märkligt. Nyliberalismen vill att makten ska flyttas till individen, från folkvalda (och från diktatorer), för att människor själva ska få fatta beslut. Ingen annan ska ha rätten att mot min vilja tvinga på mig det som de anser vara mitt bästa. Mitt bästa ska jag få avgöra själv. Om Klein kritiserar att beslut fattas mot människors vilja, har hon egentligen allierat sig med nyliberalismen. Vidare måste man inse att om människor önskar kollektiva lösningar kan det ordnas utan statlig inblandning. Den enda skillnaden är förstås att ingen kan tvingas till att ingå i de kollektiva lösningarna. Detta är också en av de fundamentala missgreppen i Kleins bok. Nämligen att statliga ingrepp mot människors vilja är dåliga om det handlar om privatiseringar eller ”nyliberalism” men statliga ingrepp mot människors vilja är bra om det innebär mera kollektiva lösningar, skyddsmurar, skatter etc, dvs den politik som Klein gillar. Det är alltså inte statliga beslut mot människors vilja som Klein ogillar, utan hon ogillar politik som inte överenstämmer med hennes åsikter. Allt detta diskuterades av Norberg, men det nämner förstås inte Swedenmark.

LO artikeln forsätter:

”Att som Stefan Jonsson i DN den 28 november påpeka den religiösa undertonen i Norbergs karisma är rena rama konsumentupplysningen. Ja – ska jag likna den här tillställningen vid nånting så är det ett möte i Filadelfia Sundsvall. Välklädda radiohandlare som får höra att just deras livsstil har den store gudens välsignelse.”

Detta härrör till den så kallade ”Jonssonaffären”. Norberg skrev en debattartikel i Expressen fullspäckad med falsifierbar empiri och fakta, varpå Jonsson i ett personangrepp i DN kultur kallar Norberg för ”religiös”. DN kultur vägrar sedan Norberg en replik. Lustigt att överhuvudtaget ta upp detta som ett argument mot Norberg, inte minst med tanke på Norbergs nedmontering av Jonsson sam indjudan till debatt som Jonsson inte vågat nappa på. Swedenmark ville kanske vara ”solidarisk” med sin kulturkollega. Speciellt märkligt är det dock att ta upp detta, eftersom Norberg recenserade en bok. Det var knappt något tal överhuvudtaget om livstil eller att marknader är bättre än staten, eller något speciellt ”nyliberalt”. Förutom kanske då Boris Benulic som beskrev hur effektiva privata företags katastrofinsatser var efter orkanen Katarina, och hur fruktansvärt ineffektiva den statliga katastrofmyndigheten FEMA var.

Swedenmark fortsätter:

”Friedman ej roten till allt ont
Norbergs kritik inriktade sig på att vederlägga Naomi Kleins teori om att allt ont i världen härrör från Milton Friedman och Chicagoskolan inom nationalekonomin.

Han fick stöd av den röde elbolagsdirektören Boris Benulic, vilken såg Chockdoktrinen som ett bevis på att vänstern övergivit fakta och logik och blivit new age.

(Benulics huvudinvändning mot boken var att den recensent i DN som skrev mest uppskattande en gång fotvandrande som pilgrim till Santiago de Compostela. Tja – på sätt och vis var hela mötets grundstämning en upprörd protestaktion mot DN:s kultursida.)”

Intressant att notera att alla de argument Norberg använde mot Klein inte ens nämns av Swedenmark. Kleins alla felciteringar, klippande och klistrande för att förvrida saker som Friedman sagt så att något helt annat framstår, alla faktafel och felaktig tidsordning av händelser etc, det berör inte Swedenmark. Kanske hade det varit alltför upprörande för LO tidningens läsare att se favoritboken monteras ned, de hade väl satt morgonkaffet i halsen. Sedan gör Swedenmark något mycket falskt, när han påstår att Benulics huvudinvändning var Kärnborgs pilgrimsresa. Det var snarare en del i presentationen som mest var humoristisk. Dessutom använde Benulic detta främst för att framlägga en tes varför Kulturskribenter och andra sväljer Kleins bok trots alla de (uppenbara?) felaktigheter den innehåller. Kärnborg säger nämligen själv (i sin bok?) att hon förkastat allt rationellt tänkande. Det torde också vara den bästa anledningen varför någon skulle ta Kleins bok på allvar, förutom ren okunnighet då. Benulic starka argument var t.ex att tvärtemot vad Klein skriver så är det inte någon ny företeelse att chocka fångar. Kleins påstående att den nya militärtaktiken numera går ut på att chocka cilvilbefoklningen visade Benulic också är helt fel, snarare har taktiken ändrats till att skona civilbefolkningen, speciellt i jämförelse med taktiken under WW2. Detta missade tydligen Swedenmark, medvetet eller omedvetet kan man undra?

Under rubriken ”Eviga sanningar” skiver Swedenmark:

”Jag håller med om att vänstern inte är betjänt av konspirationsteorier. Det behövs inga onda djävlar som förklaring till kapitalismens mekanismer. Det ligger i själva dess natur att exploatera allt som låter sig exploateras för att skapa rikedom åt ett fåtal.

Förmodligen gör Klein ett tankefel när hon ser kapitalismen (eller dess representanter) som uppsåtlig anstiftare av politiska kriser. Det är snarare en evig sanning att den som sitter inne med resurserna till slut kan sko sig på andras olycka. Och det var därför statsmakten uppstod, som fördelare av rättvisa.

Däremot består den värsta krisen i mannaminne just nu i just detta att politiken har tagits över av makthavare  som säger sig arbeta för allas bästa, men i själva verket bara gynnar några.

Kortsiktigt hokus pokus. Det är det som är chockdoktrinen. Världen över, men också här hemma: i varje utförsäljning av gemensamt ägda institutioner till skumma aktörer med inget annat än framtida avkastning för ögonen.

Det är inte Milton Friedman som överväger att överta dina barns skola för en spottstyver och avskeda så många personal som möjligt. Det är lokala entreprenörer som är medlemmar av samma Rotaryklubb som dina kommunalråd.” 

Kapitalismens natur är att exploatera allt som låter sig exploateras för att skapa rikedom åt ett fåtal. Det är tydligen en evig sanning som inte behöver vederläggas eller motiveras. Låt mig stilla undra om detta inte skrivs mera utifrån en strikt egenintresse. Detta är helt enkelt en fantasi LO hela tiden måste trycka på, som de måste argumentera utifrån, för annars skulle det inte finnas någon anledning till LO:s existens.

Den som sitter inne med resurserna kan sko sig på andras olycka, och statsmakterna ”uppstod” som fördelare av rättvisa, de är andra eviga LO sanningar. Utan att leta upp någon källa vågar jag gissa mig till att statsmakter under en förkrossande majoritet av staters existens, har letts av kungar eller diktatorer som använt sig av statens makt och vålds- resurser för att berika sig själva och sina allierade (adeln t.ex) på folkets bekostnad. Dessutom torde det mest effektiva sättet att sko sig på andra vara att använda sig av statens våldsmonopol. Att staten skulle vara någon fördelare av ”rättvisa”, det kommer endast  att stämma om det är staten som också bestämmer innebörden i ordet ”rättvisa”.  I marknadsekonomin är det som bekant för läsare av denna bloggen, omöjligt att sko sig på någon annans bekostnad eftersom transaktionerna bygger på frivillighet.

”Makthavare som säger sig arbeta för allas bästa men sedan bara gynnar ett fåtal”. Detta är ett fullkomligt ofattbart argument för att komma ifrån en LO anställd. LO som är ett rent särintresse för sina medlemmar, om ens det. Eftersom LO ensidigt stöder socialdemokraterna bortser man från alla sina medlemmar som röstar på andra partier, LO kanske istället borde sägas företräda den lilla elit som styr LO. I det stora hela handlar det om att LO sponsrar socialdemokratin med en otrolig mängd pengar, samt massa gratis valarbete och allmän propaganda. Självklart i utbyte mot ett gigantiskt inflytande i politiken. Socialdemokraterna och LO, är om något ett exempel på hur särintressen har kunnat styra politiken i Sverige.

Sen är det inte ”den onde” Friedman som överväger att överta din lokala skola för en spottstyver och avvskeda personalen, det är din lokala ”onda” entreprenör. Som dessutom fraterniserar med politikerna. Detta låter som konservatism eller korporativism, där företag använder sina kontakter och resurser med politiker för att gynna sig själva. Detta är något som Friedman och nyliberalismen är emot, och dessutom är det ett mycket starkt argument för en liten stat. Anledningen är självklart att en stark stat som tas över av särintressen kan göra alldeles för mycket skada. Mycket bättre då att makten är flyttad så att människor själva får fatta beslut om det som rör dem.

Sen är det en rent löjeväckande avslutning på artikeln:

”Norberg är oerhört lärd och hittade ett antal grova sakfel i Kleins bok, varav toppnumret var att den tankesmedja där han fått sin skolning, Cato, räknades som ett näste för konservativ högerideologi. Detta påstående fick Timbrofolket att guppa av skratt. Jag förstod inte riktigt varför.

Däremot så smålog jag under frågestunden, när det visade sig att det mått på Frihet som Norberg stolt visat upp i sina diagram över kapitalismens godartade effekter inte alls mätte frihet i vanlig mening utan frihet i bemärkelsen frihet från skatter, tullar och pålagor.

En rent ekonomisk definition på frihet, utan några människor i. Tack, doktorn!”

Swedenmark förstår inte varför ”Timbrofolket” skrattar när man kallar tankesmedjan Cato för konservativ högerideologi. Jag föreslår att Swedenmark använder sig av internet och läser på Cato:s hemsida. Detta är dock ett vanligt förekommande fenomen, att människor inte ser skillnad på neo-konservatism och nyliberalism. Ska försöka återkomma till detta i ett kommande inlägg. En försmak är det som Cato själva skriver (bara en del de skriver mera):

”The Jeffersonian philosophy that animates Cato’s work has increasingly come to be called ”libertarianism” or ”market liberalism.” It combines an appreciation for entrepreneurship, the market process, and lower taxes with strict respect for civil liberties and skepticism about the benefits of both the welfare state and foreign military adventurism.”

Jag smålog också när jag läste din artiken Swedenmark, när det visar sig att du argumenterar emot något som Norberg redan sagt. Norberg visade det diagram du frågar efter redan under presentationen, vilket han också säger själv. Liksom med Klein undrar man om du ljuger medvetet för att framställa Norbers som oärlig för LO:s läsare, eller om du helt enkel var ouppmärksam eller bara inte förstod?

För övrigt vill jag rekommendera en mycket intressant bloggdebatt som uppstod i samband med blogginlägg om Norbergs recension. Debatten handlar om hur delar av vänstern har en relativistisk syn på kunskap. Eller med andra ord en brist på sanningskrav, eftersom de anser att det inte finns någon objektiv eller oberoende sanning, bara olika åsikter. Debatten finns hos HAX, och Kaffepaus har skrivit ett mycket intressant inlägg baserat på debatten.