Kristdemokraten Anders Wijkman försöker tydligen gå vänsterns ärenden när han i DN blandar ihop BNP (och tillväxt) med välmående. Tesen är att ökat materiellt välstånd inte automatiskt leder till att människors liv förbättras, men inga bevis för motsatsen presenteras. Så klart. Jacob Lundberg och Alltid Varför visar via Gapminder att sambandet mellan just BNP/capita och välfärd är starkt, så jag tänkte ta upp en annan aspekt av debatten.
Den som talar om att pengar inte är viktiga och att materialism måste ersättas med humanism vill oftast egentligen säga att pengar och materiell rikedom ska omfördelas från en till en annan. Det vill säga, A som har mycket pengar och prylar ska inte bry sig så mycket om pengar och prylar eftersom sådant inte leder till lycka, och istället ge bort sina pengar och prylar till B som kommer bli… just det, lycklig, av det.
Grundförutsättningen för alla omfördelningsresonemang är ju trots allt att pengar är någonting positivt, annars skulle ingen omfördelning vara nödvändig. Menar man allvar med att pengar är av marginell betydelse för människans välmående behöver man inte bry sig om hur de är fördelade. I Wijkmans fall missar han att allting som innebär mänskligt välmående på ett eller annat sätt kostar pengar. Ska man följa hans tes slaviskt skulle man kunna ta bort 10 % eller ännu mer av produktionen av rikedom i ett samhälle och uppnå samma (eller bättre) resultat vad gäller välfärd, men så är inte fallet. Testa att skära ned landstingens budgetar med 10 % och se om det går ut över det som kallas välfärd. Kanske blir ni överraskade.
Alltså, välfärd kräver välstånd, välstånd kräver tillväxt och tillväxt kräver effektivt arbete. Det sambandet är ganska tydligt och behöver egentligen inte diskuteras. Vidare är det farligt att som Wijkman propagera för det mediokra, att hävda att människans insats för skapandet av rikedom inte är avgörande för hennes välfärd. För tänk om en stor majoritet av det svenska folket lyssnar på Wijkman, tar honom på orden och helt enkelt börjar jobba mindre. De kanske tar en extra dag ledigt varje vecka, en timmes längre lunch varje dag, eller struntar i att utbilda sig. Vad händer då? BNP/capita sjunker, varje människa blir proportionellt fattigare och får mindre utrymme att betala för välfärd. Och vad händer då i sin tur? Jo, ökade krav ställs så klart på att ”någon annan” ska betala för välfärden genom omfördelande skatter, med argumentet att pengar inte är så viktigt.
Att säga till människor att de inte ska prestera något för att det inte gör dem lyckliga är som att be om socialism, för sämre prestationer leder till fattigdom och fattigdom leder till krav på ökad rikedom. Och vad skapar rikedom? Jo, bättre prestationer! Och så står den produktiva eliten där mot väggen igen, tvingad att under vapenhot försörja den mediokra massan som vill ha men inte orkar arbeta.
Det är sant att 1 % tillväxt i BNP/capita inte automatiskt gör att människor mår 1 % bättre, men det är också sant att 1 % lägre tillväxt i BNP/capita inte automatiskt gör människor 1 % lyckligare. På Wijkman och vänstern kan det ibland nästan låta så, men poängen är väl att om någon görs 1 % fattigare och den procenten omfördelas till mig så blir jag lyckligare, och det är bra. Rikedom kan ju som bekant varken skapas eller förstöras, bara omfördelas, och den som behöver mest ska därför få mest.
Dessutom är ekonomisk tillväxt inget politiskt beslut. Det är inte regeringen som bestämmer att ekonomin ska växa med si eller så mycket, och även om den fattade ett sådant beslut skulle det inte automatiskt uppfyllas. Tillväxt är ett resultat av människors strävanden efter någonting bättre, ett mål som nås genom effektivare arbete. Att då förespråka mindre effektivtet i tron om att det leder till ökad välfärd är att inte begripa varifrån välfärden kommer, och ett bra sätt att skjuta sig själv i foten. När sämre produktivitet leder till fattigdom kommer högre krav ställas på omfördelning från de som har (=de som producerar) till de som inte har (=de som inte producerar), och ingen kommer bli lyckligare.
Who is John Galt? 