Vänsterns ondska förklaras av relativismen

Johan Ehrenbergs krönika visar på ett enkelt sätt hur vidrig vänsterpolitik är. Det jag talar om är relativismen, dvs att något kan vara vad som helst bara någon tycker att det är det. Ehrenberg ser till exempel inte någon skillnad mellan skattepengar och pengar som människor frivilligt betalar. I verkligheten är skatt är tvång och stöld och det förändras inte av vad någon tycker om det. Ehrenbergs felaktiga resonemang om Stael von Holstein visar på den vidriga relativism som hela tiden verkar vara inbyggd i vänsterresonemang:

”Det har ingen betydelse att Holstein är en motsägelse i sig själv. Han är en man som alltid levt och lekt med andras pengar, som fegt hoppade av sin egen it-bubbla (Icon medialab) i tid och fick pengar nog att kunna flytta till Schweiz.”

Holstein drev ett företag, ett företag som konsumenter frivilligt handlade tjänster av, ett företag som investerare frivilligt investerade pengar i, ett företag där människor frivilligt ville arbeta. Holstein tvingade inte till sig några pengar. Därför har Holstein aldrig (tidigare) ”levt och lekt med andras pengar”.

Pengar tillhör den som skapat pengarna, dvs pengar tillhör den som arbetat ihop dem. För att någon ska kunna hålla på med ”andras” pengar, måste pengarna först stjälas av den som pengarna rätteligen tillhör. Om jag arbetar ihop pengar som jag sedan av fri vilja ger till någon (t.ex investerar, eller konsumerar), håller denna person inte på med ”mina” pengar, utan eftersom transaktionen byggde på fri vilja har pengarna nu bytt ägare.

De enda som leker och lever med andras pengar är de som bestulit andra på deras pengar. Staten tvångsbeskattar männniskor, ett tvång som bygger på ett underliggande hot att den som inte betalar skatt kommer att bestraffas. Statens beskattning vilar ytterst på statens våldsmonopol. Detta gör staten till den vidrigaste tjuven som finns, nämligen tjuven som gjort det lagligt att stjäla. Det är staten som leker och lever med andras pengar, och det är först nu när Holstein är betald av staten och sitter i kulturrådet som Holstein ”leker och lever med andras pengar”!

Ehrenberg förstår överhuvudtaget inte skillnaden mellan pengar som någon betalar frivilligt och pengar som stulits. Istället likställer han statlig finansiering med finansiering från företag:

”Han är som alla dessa män och kvinnor som skriver i Timbros rapporter eller i statliga utredningar om behovet av ”marknadslösningar” fastän de själva aldrig skulle klara sig på ”marknaden” utan helt lever på stipendier, bidrag och företagens ”informationsbudgetar”.”

Hur kan man inte förstå att det är skillnad på någon som arbetar finansierad av ett företag, och någon som är finansierad av staten. Jag kan verkligen inte för mitt liv begripa det.

Fortsättning på kung Leopold

Jag fick en förklaring till varför kung Leopold av Belgiens erövringskrig i Kongo anses belasta kapitalismen. Svaret: kung Leopold var kapitalist! Allt som påstådda kapitalister gör är alltså kapitalismens fel. Fidel Castro som en av världens rikaste människor är kapitalist, och det han gör på Kuba är då kapitalismens fel. På detta svarade jag (utöver det enkla faktum att liberaler inte vill ha några kungar) att det Leopold gjorde inte skedde i det kapitalistiska systemet utan snarare utanför det. Jag postade följande exempel i bloggkommentarerna:

”Rudolf lever i ett land som tillämpar fri marknadsekonomi. Han har startat och äger ett företag och är därför kapitalist i ordets rätta bemärkelse.

Karsten lever i ett land som inte tillämpar fri marknadsekonomi. Han är en slav under staten och har ingen frihet.

Rudolf kommer till Karstens land och använder Karsten som slav för att tjäna pengar.

Vad du påstår är att det är systemet i Rudolfs land som är problemet, när det i själva verket är systemet i Karstens land som möjliggör slaveriet.

Alltså: att människor från väst kan (kunde) exploatera människor i Afrika beror INTE på att västländerna är kapitalistiska, utan på att de afrikanska länderna INTE är det. Därför kan människor i väst inte exploatera människor i väst, och därför kan inte afrikaner exploatera människor i väst. För att det KAPITALISTISKA systemet i väst inte tillåter det. Om jag dödar någon i, säg, Senegal och kommer undan med det så är det inte SVERIGES fel, det är i grund och botten MITT fel och i förlängningen Senegals systems som inte straffar mig.”

Poängen är ganska självklar, men blogginnehavaren lyckas ändå misstolka och svarar:

”Det där var ju ett fantastiskt erkännande innebärande att: “Det är fullt tillåtet, ja nära nog naturligt för kapitalister att exploatera andra, om de som angrips inte är kapitalister och det är bara naturligt att kapitalister massmördar icke-kapitalister”.”

Ska man skratta eller gråta? Ska man ta det svaret som ett bevis på bristande intelligens, på oärlighet eller okunskap? Genom att förklara att kung Leopold inte verkade inom det kapitalistiska systemet har jag erkänt att det är naturligt och fullt tillåtet för kapitalister att döda icke-kapitalister. Enligt vilken verklighet? I vilken värld? Hur kan man inte begripa vad jag skriver? Hur kan man vara så intellektuellt ohederlig att man väljer en sådan nonsenstolkning för att försvara sin ursprungliga och uppenbart felaktiga utgångspunkt?

En kortfattad historielektion: kung Leopold fick makten över Kongo eftersom han påstod att hans avsikt var att skapa en frihandelszon i vilken de fattiga afrikanerna skulle vårdas och respekteras. Landet skulle styras genom Afrikasällskapet i vilket Leopold var ordförande och inte av honom personligen. Sådana var villkoren som fick det internationella samfundet (alltså stater, ett tecken på socialism) att acceptera kolonialiseringen.

Leopold fick så småningom ont om pengar och tog ett lån från den Belgiska staten (han levde alltså som bidragstagare på skattebetalarnas bekostnad. Liberalt?). Han införde också tullar i Kongo för att kunna tjäna mer pengar (ingen frihandel alltså).

När det så småningom gick upp för folket i väst att Leopold ägnade sig åt slaveri och exploatering uppstod massiva protester varvid landet lämnades över till den belgiska staten.

Alltså: Leopold var en kung (antiliberalt) som ljög (antiliberalt) för att få statens godkännande att kolonialisera ett land (antiliberalt), något han upprätthöll genom att betala en angreppsarmé (antilliberalt) med skattepengar (antiliberalt) för att denna skulle hålla befolkningen förslavad (antiliberalt). Den enda kopplingen motvallsbloggen kan hitta till kapitalismen är att kung Leopold av dem anses vara kapitalist. Dock, han var först och främst kung och hade aldrig kunnat existera i ett liberalt kapitalistiskt land. Vidare agerade han i ett system som inte var kapitalistiskt, och det var motståndet från människor inom kapitalistiska system som slutgligen fick honom på fall.

I själva verket är hela den här historien ett ganska bra exempel på socialism: en makthavare får statens godkännande för att erövra ett land, han lever på skattepengar och använder med hjälp av staten människor som redskap för sina egna målsättningar. Kopplingen till kapitalismen är så desperat och långsökt att man nästan tycker lite synd om Kerstin Berminge som fantiserade fram den.

Jag förstår hur jobbigt det måste vara att förespråka socialism och planekonomi i dagens samhälle, men det är ingen ursäkt för att ljuga och vara ohederlig i politiska debatter. Det minsta man kan begära av sina meningsmotståndare är väl att de håller sig till verkligheten när de diskuterar, och inte försöker hitta på samband som inte existerar? Det är genant att den yttersta vänstern måste bete sig på det sättet, att den i sin totala desperation känner sig tvingad att påstå i stort sett vad som helst trots att den vet att den kommer att motbevisas grundligt.

I en annan kommentar i sin blogg hävdar Berminge att flertalet av Milton Friedmans teorier har motbevisats och länkar till en annan blogg som sägs påvisa detta. I den bloggen nämns Friedmans namn fem gånger, tre i samband med Chile, en irrelevant och en i en diskussion om naturlig arbetslöshet. Där erkänns att Friedmans teori inte kan förkastas. Det är också genant. En socialist påstår att en av liberalismens främsta tänkare har blivit motbevisad, men hon har uppenbarligen varken förstått vad han har sagt eller läst den blogg som sägs motbevisa honom. Hur kan man leva med en sådan ohederlighet? Personligen skulle jag skämmas som en hund, men jag undviker den typen av situationer genom att hålla mig till saker jag begriper mig på. Det borde Kerstin Berminge också göra.