Ett erkännande
januari 9, 2010Det har som ni märkt varit stiltje här på bloggen under en period. Det beror dels på tidsbrist och dels på ointresse, men håll utkik, när andan är den rätta kommer det dyka upp inlägg igen.
Tills vidare kan man glädjas över att Nordkorea nu erkänner att planekonomin har misslyckats. Viktigt att påpeka är dock hur detta erkännande bör bemötas: socialister världen över är ju kända för att bortförklara de praktiska konsekvensera av sina idéer med att det inte var någon riktig socialism eller planekonomi. Detta för att planekonomin egentligen inte är en teori om hur ekonomin bör fungera eller kontrolleras, utan en önskedröm om vad den ska resultera i. Tesen är ungefär att om man från statligt håll planerar att alla ska få det bra så blir det så. Argumenten som ska backa upp detta resonemang existerar inte, men ett tafatt försök går ut på att förkasta klassisk nationalekonomi som propaganda snarare än vetenskap. Poängen är alltså att man inte säkert kan veta någonting om ekonomiska sammanhang, och med ett sådant halmstrå kan det ju eventuellt gå att planera ett helt samhälle centralt.
Det väsentliga är alltså inte att peka på samtliga planekonomiska misslyckanden och säga ”titta, det fungerade inte”. Man måste istället förklara att själva idén är korrupt och felaktig. Att planekonomin misslyckas är bara en nödvändig konsekvens av det första ledet. Det går inte att planera en konsekvens utan att ta hänsyn till premisserna, man skapar inte välstånd genom att önska sig välstånd. Däri ligger socialismens största problem, och dess största fördel: icke tänkande människor lyssnar på en politiker som säger ”jag ska ge dig ett jobb som du inte behöver gå till men som ger dig en stadig inkomst och trygghet genom hela livet”, de icke tänkande människorna lyssnar och gillar budskapet och röstar fram politikern till makten. Politikern inser snart att det inte fanns så mycket välstånd att dela ut och tvingas ta till hårdhandskarna för att tvinga befolkningen till arbete. Och så har diktaturen uppstått. Vad den producerar blir så klart i slutänden bara misär och elände.
Men socialisterna lär sig aldrig. Drömmen om de arbetsfria inkomsterna och den ansvarslösa makten är för stark, så nu vänder de sina blickar mot nästa galning: Hugo Chávez. Även denna pajas lovar gratis allt till alla, men kommer i sinom tid tvingas krypa till korset och erkänna att hans politik inte fungerade.
Låt oss ställa dem till svars, låt oss avkräva dem ansvar för sina idéer en gång för alla. När Chávez Venezuela faller, låt oss då vara där och fråga socialisterna vad som hände. Och låt oss vara förberedda på ursäkterna och bortförklaringarna. Låt oss se till att de inte kommer undan den här gången. Låt oss visa att det är idén det är fel på, och inget annat.
Who is John Galt? 
litet tips angående något man ägnade sig mycket åt i atlas shrugged; att förstöra begrepp om sanning och vetenskap:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/07/varf-r-vill-s-dert-rns-h-gskola-ha-en-vetenskapsfientlig-rektor
riktigt obehagligt..
Jag tillhör dem som på senare tid börjat se lite mer kritiskt på nyliberalismen (har gått Handels och var länge djupt troende). Jag tror att stora delar av vänstern hade illusioner om statsstyrd socialism men jag anser också att många på högerkanten — faktiskt i mittfåran — i väst har lika mycket illusioner om marknadsekonomi. För det första är våra egna ekonomier ganska så statsdominerade när man tänker efter (det mesta av våra tekniska landvinningar kommer faktiskt från offentlig sektor såsom Pentagon, DARPA, NASA, AT&T osv). Västs framgångar kommer alltså inte nödvändigtvis från ”kapitalism”, i den mån det någonsin existerat.
För det andra så var faktiskt Sovjetunionen inte socialism, så som många blåögda vänsterromantiker ville inbilla sig. Socialism är ju faktiskt ”arbetares kontroll över produktion”. Lenin avskaffade ju detta så fort han kom till makten. Han var alltså anti-socialist från början, vilket varje sann socialist borde ha insett.
Till skillnad från marknadsekonomi, så har socialism faktiskt existerat ungefär i den form som det definieras. Läs gärna lite om Katalonien t.ex., där man verkligen hade omfattande ”arbetares kontroll över produktion”:
http://en.wikipedia.org/wiki/Anarchist_Catalonia
”Much of Spain’s economy was put under worker control; in anarchist strongholds like Catalonia, the figure was as high as 75%.[citation needed] Factories were run through worker committees; agrarian areas became collectivized and run as libertarian communes.[citation needed] Even places like hotels, barber shops, and restaurants were collectivized and managed by their workers.”
Och det funkade rätt bra, vad jag förstått. Vare sig man såg det frihetligt, demokratiskt eller rent funktionellt. Folk kan faktiskt styra sina egna arbetsplatser tycks det. (Tills Sovjetunionen och Väst gick ihop och förstörde hela projektet med våld — en naturlig allians, tycks det mig nu.)
Så, man ska inte ha illusioner om statscentrerad socialism, men man ska inte glömma att försöka se kritiskt på systemet man själv befinner sig i (vilket ofta är svårare).
Du har helt rätt i att västvärlden inte utgör något exempel på oreglerad och fri marknadsekonomi, men det är ju alternativen som är intressanta: ju friare ekonomier desto större välstånd och vice versa, detta samband är ganska tydligt.
Vidare är det ingen som påstår att arbetare inte ”kan” styra över sina arbetsplatser. Det är klart att det kan, men det har väldigt lite med socialism att göra. Poängen med den planerade ekonomin är självklart inte att arbetarna bestämmer över sina arbetsplatser, utan att majoriteten bestämmer över minoriteten i alla lägen. Annars blir det ingen planering. Arbetstyrda företag får plats inom ramarna för marknadsekonomin, det är bara att sätta igång.
Bra skrivet Erik
Dessutom känns det som att WhoisJohnGalt sparkar in öppna dörrar, då den absoluta majoriteten i den politiska vänstern (socialister) inte eftersträvar planekonomi.
Sen är det även som Daniel skriver här under, att Nordkoreas ledare knappast har sågat planekonomin utan erkänt att landet har problem.
Så jag har lite svårt att förstå meningen med ditt inlägg.
Lite svårt med Whoisjohngalts inlägg ska det vara 🙂
Nordkorea säger knappast att planekonomi har misslyckats. Det man säger är att man har problem. (Och vilket land har inte det idag?)
Nyligen genomförde man en valutareform med syftet att stärka den socialistiska planekonomin på den ”fria” marknadens bekostnad. Hur du kommer fram till din slutsats blir därför obegripligt.