Vad är en marknad?

Det är lätt att ondgöra sig över den orättvisa och egoistiska “marknaden”, men vad är det egentligen man kritiserar och vad är alternativen?

Marknaden är varje enskild individs rätt att bestämma över sig själv, sitt arbete, sin tid och sina pengar. På en marknad kan vem som helst bjuda ut vilka varor och tjänster som helst (undantagen bekräftar som bekant regeln) och vem som helst får betala vad som helst för dem, eller låta bli. På en marknad får vem som helst starta vilken verksamhet som helst (undantagen igen) och vem som helst får söka anställning, eller låta bli.

Marknaden är vad som uppstår spontant när varje enskild individ får rätten att själv bestämma. Det resulterar i byteshandel: jag utför en arbetsinsats åt den som är beredd att ge mig något i utbyte som jag själv värderar högre än själva arbetsinsatsen. Den betalning jag erhåller är det värde som den som betalar anser att mitt arbete är värt för just honom. Någon annan kanske vill betala mer, då arbetar jag åt den personen istället. Kanske kräver jag för mycket betalt för någon, och får då inte hans belöning.

Allting bygger på avtalsfrihet: det är upp till varje enskild individ att acceptera eller förkasta ett förslag som rör arbete eller försäljning. Är priset på en vara eller tjänst för högt behöver man inte köpa den, är lönen på ett företag för låg behöver man inte arbeta där, osv.

Vad betyder det att på en sådan marknad kräva något, exempelvis högre lön eller lägre priser? Så länge den andra parten inte går med på kraven men de ändå drivs igenom betyder det att avtalsfriheten är satt ur spel, och därmed att den andra partens bestämmanderätt över sig själv är satt ur spel. Om jag erbjuder en annan människa 10 kronor för hans produkt och han vill ha 15 är hans frihet åsidosatt om en tredje person bestämmer att jag ska få den för 10 kronor. Denna tredje person har inte med saken att göra, men han tar sig rätten att bestämma åt säljaren och sätta sig över hans individuella rättigheter. Personen kallas “staten” och är garanten för den enes frihet på den andres bekostnad.

För mig som fick köpa produkten för 10 kronor betyder beslutet givetvis att jag “tjänar” eller “sparar” 5 kronor, men för säljaren betyder det att han mot sin egen vilja har “förlorat” eller “gått miste om” fem kronor. Hans villkor var att han värderar 15 kronor högre än att behålla produkten, och därmed vill sälja den för 15 kronor men inte mindre, men någon annan satte sig över hans önskan och bestämde att jag skulle få produkten för 10 kronor. Min “frihet” att slippa betala den extra femkronan sker på en annan människas bekostnad och tack vare inskränkningen av hans frihet. Produkten han säljer tillhör honom – han har inte stulit den – och därmed är det hans rätt att bestämma priset på den, det är hans frihet. Min frihet ligger i att acceptera eller avböja, inte i att få den till det pris jag vill ha oavsett säljaren önskningar.

När människor pratar om att marknaden är egoistisk så menar de att individer är egoistiska, och det är de med all rätt. Varje individ har ett egenintresse som går ut på att göra det egna livet värt att leva i så stor utsträckning som möjligt. Det borde knappast förvåna eller förarga någon. När jag kräver ett lägre pris på en vara gör jag det ju för att det gynnar mig själv, dock är kravet omoraliskt eftersom det ger mig en fördel på någon annans bekostnad. Alla individers garanterade rätt till egenintresset innebär att inget får ske på andras bekostnad. Om säljaren tvingas acceptera mitt pris gäller bara min rätt till egenintresset, och inte säljarens, per definition en orättvisa inför lagen.

Ingen människas egenintresse får kränka en annans, min frihet börjar där din slutar. Vill jag ha något, en vara eller en tjänst, så får jag göra för säljaren och producenten vad denne kräver i utbyte. Är de kraven för höga har jag ingen som helst rätt att ändå få tillgång till varan eller tjänsten, lika lite som säljaren och producenten har rätten att tvinga mig att acceptera deras villkor.

Fritt utbyte, likhet inför lagen.

Vad är alternativet till en marknad? Precis som ovan att “någon annan” sätter villkoren för utbyte. Den som avskyr marknaden ser det gärna som att han eller hon då kan få fördelar som mina, lägre priser eller högre lön, men dessa fördelar är oförtjänta, de strider mot den andra partens vilja och egenintresse. Hur ska just mina rättigheter på andras bekostnad kunna garanteras, vad gör mig speciell? I verkligheten lever jag givetvis under samma premisser, att någon annan bestämmer villkoren för mitt arbete. Jag har lika lite rätt som någon annan att följa mitt egenintresse, vilket betyder att vem som helst kan tvinga mig till vad som helst mot min vilja (i den extrema förlängningen).

Oavsett vilken del av marknaden som inskränks så betyder det samma sak: någon tvingas acceptera villkor som han inte vill gå med på och som inte stämmer överens med hans egenintresse. Någon tvingas att sälja sig billigt eller betala dyrt för något han inte vill ha. Motsatsen till marknaden är tvång.

Den som tror på sin egen rätt på andras bekostnad måste skapa ett system där han själv slipper leva under samma villkor som andra, alltså ett ojämlikt system. Han måste förespråka sin egen rätt till egenintresset men inte andras rätt till samma sak, och med vilken rätt? Hur kan man hävda det som ett moraliskt ideal?

Den som tror på “folkmakt” eller “ekonomisk demokrati” måste inse att det inte betyder den egna rätten att sätta villkor som andra tvingas acceptera, utan förlusten av den egna rätten att följa egenintresset. Den som lever i “folkmakten” eller “demokratin” är ett verktyg och ett medel, inte ett mål. Han äger ingen rätt över sig själv, den rätten ligger hos de som röstar om vad som ska hända med honom. Om “folket” eller “demokratin” bestämmer att du ska sälja ditt arbete för 10 kronor så spelar det ingen roll om du vill sälja det för 15, ingen kommer ta hänsyn till det och du har ingen rätt att avböja. Du är ett redskap och en marionett under andra människors viljor intressen, inte tvärtom.

Bara marknaden garanterar allas rätt till självbestämmande och egenintresse, socialismen garanterar bara motsatsen: ett kollektiv har bara i ytterst sällsynta fall ett gemensamt intresse, i princip alltid kommer individer med motsatta åsikter komma i kläm och tvingas till handlingar mot sina egna viljor.

Varför är det rätt?

Varför är tvång bättre än frihet?

Hur kan allas frihet existera utan marknaden?

Hur är individen fri under det kollektiva tvånget?

Svaren på frågorna är uppenbara men förnekas in i idiotin av verklighetsförnekare runt hela jorden. Tragiskt nog.