Mer om socialdarwinism
oktober 5, 2009Apelsineld skriver en uppföljning på debatten om konkurrens och menar ungefär att om människor är rädda för utslagning så måste den rädslan tas på allvar. Om liberaler vill övertyga massan måste de visa att konsekvenserna av det liberala systemet inte blir utrensning av de svaga.
Frågan är befogad, men jag tror inte att ett direkt svar på den är speciellt konstruktivt i längden. Det bästa argumentet för kapitalismen är inte att den leder till ett visst reslutat utan att den bygger på en god filosofi. Den är helt enkelt det enda ”systemet” som står på en solid moralisk grund, och måste därför försvaras som sådant. Att acceptera argumentet ”men tänk på de svaga som inte kan jobba” är att acceptera premisser som inte hör den liberala filosofin till, och då faller hela härledningen. Det går inte att konsekvent försvara kapitalismen om man ska se den som någon sorts nödvändigt ont som möjligen skulle kunna leda till utslagning av svaga. Att den antagligen inte skulle göra det är något som i allra högsta grad går att argumentera för, men det är alltså att acceptera premisser som hela den liberala filosofin egentligen strider mot.
När någon frågar vad kapitalismen tros leda till för typ av samhälle är alltså svaret inte en beskrivning av en utopi, utan en förklaring av vad kapitalismen egentligen är. Det är en motivering av dess moraliska giltighet, och därmed ett filosofiskt försvar för individens frihet. Den friheten är faktiskt ett självändamål, vilket blir tydligt om man logiskt och konsekvent härleder människans livsvillkor.
Till den som absolut inte vill lyssna och ändå undrar vad som kommer hända med de svaga, om de kommer tvingas att svälta på gatorna, kan man ställa frågan: skulle du låta dem göra det?
Who is John Galt? 
”Till den som absolut inte vill lyssna och ändå undrar vad som kommer hända med de svaga, om de kommer tvingas att svälta på gatorna, kan man ställa frågan: skulle du låta dem göra det?”
LMFAO! Klockrent som alltid!
Du kan ha rätt.
Hursomhelst, eftersom även åsiktsbildningen är fri, så finns det inget som hindrar flera samtidiga försvar för liberalismen: ett pragmatiskt nyttofilosofiskt, och ett plikt/rättighetsetiskt.
Eftersom liberalismen leder till bägge 🙂
Du tar högerflanken och jag vänster, anfall!
Kom på en sak till, som faktiskt motiverar att den pedagogiska ansatsen ska föregå den ideologiska:
Om någon på allvar tror att ekonomin är ett nollsummespel, så upphör plötsligt kapitalismen att vara moralisk. I den personens ögon så är allt skapande av resurser lika med stöld. I en sådan värld innebär inte kapitalism att äganderätten upprätthålls, utan att den kränks.
I en sådan värld blir tolkningen av konkurrens som människoutslagningsmekanism högst begriplig.
Så för att kunna hävda att kapitalismen är moralisk, måste man kunna förklara den kapitalismens konkurrensens natur, gentemot missuppfattningarna.
Detta har du faktiskt rätt i: innan man kan börja diskutera filosofi med mannen på gatan måste man förklara hur ekonomi egentligen fungerar. Med detta sagt är ändå det pragmatiska försvaret bara ett komplement, det är det moraliska som måste bära all annan argumentation på sina axlar. Och inte skälva 🙂
Det största problemet med nollsummespelet-myten är ju att många inte resonerat till hur rikedom uppkommit från början. Därför kommer de undan med att måla upp högern likt en av Machiavellis beskrivna furstar.
Men finns det ngn som på allvar tror att det är ett nollsummespel?
”Men finns det ngn som på allvar tror att det är ett nollsummespel?”
Ja, eller kanske vanligare: kollateral skada vid rikedomsgenerering. Den rike skapar åt sig 100 enheter, men för att detta ska vara möjligt måste han exploatera X antal personer med 2 enheter var. X kan i resonemanget vara 1 person, 50 personer eller till och med 100 personer (eller vad som helst).
Hela Marx’ utsugningsresonemang, liksom diverse postkoloniala teorier, bygger på denna tro i någon variant. Det moraliska argumentet är precis detsamma som vi pro-kapitalister hävdar: exploatering är fel.
Striden kokar då ner till en strid om hur de faktiska produktionsförhållandena ser ut.
Att ekonomi är ett nollsummespel är som påpekat en otroligt tankevurpa – och blir åt andra hålelr helt fatalt om man inför ren socialism, eftersom man då utgår ifrån en total ekonomi X – och inte fattar att den kan sjunka drastiskt om man pillar med fel parameterar och försöker planlägga ekonomin i detalj – det är väl därför de socialistiska experimenten i slutändan bara går ner sig – den totala ekonomin sjunker stadigt även om fördelningen må bli jämnare ?
Däremot tror jag inte att en ”total frihet” i praktiken finkar. Nej jag vill inte se folk lida – det är det nog väldigt få som vill.
Men hur många är det som gör tillräckligt ?!
Själv skänker jag väl pengar då och då (utanför skattsedeln) och är tex aktiv på kiva.org (som organiserar mikrolån till entrepenörer i utvecklingsländer) – men egentligen borde jag som rik västerlänning dela med mig mycket mycket mer.
problemet är att det blir rätt opersonligt, bara i en stad som Stockholm s¨å bor det för mkt folk, och man träffar för många människor för att kunna ta till sig och engagera sig i allas öde – man fokuserar på den egna familjen först och främst.
Innan staten kom in och nallade ur din egna syltburk så fanns andra samhällskonstruktioner som gav en viss trygghet och miniminivå åt de sämst ställda – då var det kyrkan som ordnade detta.
Då med motivationen att om du inte ställde upp så kanske du hamnade på en mindre trevlig plats efter döden – men det var ”frivilligt” 🙂
Avskaffar vi statens stöd så kommer det inte funka med ett otal antal frivilliga organisationer, utan jag tror att det kommer komma ngt annat stort centralt mer eller mindre tvingande alternativ.
Betänk också att även om det kan kännas orättvist att betala en massa i skatt så är det inte säkert att man skulel få behålla så värst mycket mer även utan denna (ja i Sverige är det väldigt högt skattetryck, men om man tar andra länder som exempel) – eftersom man dels skulle kunna förvänta sig lägre lönenivåer rent generellt (och därmed också lägre prisnivåer om man är egenföretagare), dessutom behöver man (eller bör iaf ha) ett antal försäkringar och på det tillkommer en ökad kostnad för försvar av tillgångarna om sämre bemedlade reagerar våldsammare iom större klyftor (på medeltiden behövde köpmän ganska stora säkerhetspådrag, inhyrda knektar osv, vid transporter av värdeföremål, och för den delen för försvar av egendom).
Dessutom är vi fria !
Över lång sikt så har samhällssystemen utvecklats på ett visst sätt – till där vi står idag. Lite olika i olika delar av världen/olika länder, men ändå ganska lika på de flesta ställen…
Så nej det är en utopi med nattväktarstaten förstås, men nivåerna på skatter och ersättningar kan alltid diskuteras förstås…
/K
[…] utan paradoxer, men hur skall kapitalisterna få ett egenintresse i att stödja svaga grupper? Den nyliberale bloggaren förklarar lakoniskt att: ”om de kommer tvingas att svälta på gatorna, kan man ställa frågan: […]