Någon undrade varför den här bloggen lägger energi på att argumentera mot planekonomin, det är ju ingen som propagerar mot den. Må så vara, men planekonomin är socialismens själva kärna. Det som måste klargöras är att små inskränkningar i den fria marknaden inte är socialism, det är socialliberalism. Det är illa nog, men någon som på allvar kallar sig socialist borde fundera lite längre över vad han eller hon egentligen står för. Och i grund och botten är den en diskussion om och en kamp mellan idéer.
Den socialistiska idén är att kollektivet ska gå före individen. Alla enskilda människor kan och ska användas för att uppnå det samhälleligt bästa, det som gynnar flertalet. Det är naturligtvis omöjligt så länge varje människa får bestämma över sig själv, och därför måste tvånget vara den övergripande metoden i varje socialistiskt samhälle. Ju mer socialism ju mindre frihet och vice versa.
Konsekvenserna av denna idén kan observeras i länder som Nordkorea. Här är människor inte fria, de är tvingade att lyda de order som staten ger och som ska skapa en önskvärd effekt. Vad den enskilda individen har att säga om saken är fullständigt ovidkommande.
Det är inte överraskande att den socialistiska ideologin dragen till sin spets misslyckats. Vad som är intressant är att diskutera varför, och svaret är givetvis att det beror på ofriheten. Se bara på vad som händer i en sådan ekonomin: enskilda människor försöker på egen hand genom egna beslut och egna insatser skapa ett bättre liv, och genast stoppas de med våld av staten. Det är inte konstigt, det är en absolut nödvändighet. Individens frihet gör att individen naturligt beter sig marknadsmässigt, det vill säga efter eget huvud och egna preferenser. Sådant kan inte tillåtas i en planerad ekonomi, då faller planen.
Det är lätt att vifta bort Nordkorea och säga att det är ett exempel, men det är fortfarande ett exempel. Det är samma idé som omhuldas av socialister i alla länder, bara i varierande skala. Och det är idén det är fel på, inte skalan. Nordkorea är bara ännu lite mer konsekvent än andra socialistiska länder, ideologin är inte unik.
Därför är det viktigt att visa vart de socialistiska idéerna leder. De leder till Nordkorea på grund av den galenskap de bygger på. Man kan inte ursäkta en galen idé med att den är för konsekvent, antingen är den galen eller så är den det inte.
Who is John Galt? 