Premisser, motsägelser, argument

Vi glädjer oss åt att det uppenbarligen finns människor som vågar argumentera mot objektivismen (och förvuxna fegisar som i lågstadiet stod bakom mobbarna och skrek ”just det!”), men argumentionen som sådan bjuder på mer förvirring än klarhet.

Objektivismens fundamentala val står mellan ”liv” och ”icke liv”, så långt är vi överens.

En moralisk måttstock borde i fall av valet ”liv” vara att det som gynnar livet är bra för människan och därmed gott.

Check.

Sen påstår debattören i fråga att det i så fall är gott att stjäla andras rikedom, plundra deras hem, våldta deras döttrar (?), döda deras husdjur (?) osv, om det gynnar den egna personen i sitt val av ”liv”. Alltså: om jag tjänar på att skjuta Bill Gates så ska jag göra det, om det förlänger mitt liv. Obs också att det inte handlar om att mitt liv ska bli bättre eller trevligare, debattören menar att om man väljer ”liv” så är ens uppgift att leva så länge som möjligt, oavsett vad detta kräver och oavset hur man under tiden mår.

Dessa två följder av den grundläggande premissen är egna och konstruerade och har inte med objektivismen att göra. Vad den istället säger är att det som krävs för att upprätthålla liv alltid och objektivt är intelligens, inte plundring. A är A. Även om du lever på en annan människas bekostnad, även om du i ditt hus har en fastkedjad slav som du piskar att arbeta för dina intressen, så är det inte slaveriet som sådant som hjälper din överlevnad utan det faktum att slaven tänker. Om han vägrar använda sin hjärna kan han aldrig tvingas att producera värde, för det är hjärnan som är den absolut mest fundamentala förutsättningen för skapandet av det värde som behövs för att människan ska kunna leva. Om hon ställer sig på ett fält och planlöst viftar med armarna kommer hon de facto att svälta ihjäl, men om hon börjar tänka och resonera, analysera omgivningen med sin intelligens och förvärva kunskap, så har hon en chans att överleva. Du kan piska henne bäst du vill, om hon inte väljer att tänka så skapar hon inget värde och då kan varken hon eller du överleva.

Den moraliska måttstocken för objektivismen är att det som gynnar livet är gott, men att leva på någon annans bekostnad är inget som gynnar den allmäna företeelsen liv, det kan bara i bästa fall ge dig själv extra tid att leva, men under vilka betingelser? Du vet att du är beroende av en annan människas godkännande av dina moraliska principer som säger att ditt liv gynnas av hennes slaveri, och varför ska hon gå med på det? Varför är ditt liv en universell måttstock på vad som är gott, att du överlever oavsett vad det betyder för andra människor?

Det som gynnar ”livet” är alltid intelligens, det är återigen den mest grundläggande förutsättningen för människans överlevnad. Hon måste tänka för att överleva, någon måste tänka för att människan ska överleva. Den som tänker gör det med sitt eget liv som grund och sin egen verklighetsuppfattning och intelligens som medel för analys. Motsättningen ligger i att du inte kan ha ”liv” som val och som moralisk måttstock välja andras ”icke liv”, dvs berövande av deras rätt att tänka, som metod. Du kan inte leva på handlingar som leder till död, och att förslava en annan människa är alltid att ta ifrån henne rätten att med sitt eget intellekt (medlet för överlevnad) välja ”liv” baserat på den egna personen.

Debattören i fråga menar att i Sverige lever människor länge och gott trots att de är förslavade, och med 1% skatt borde mänskligheten dö ut enligt objektivismen. Nej säger vi*, det är ett felaktigt antagande. Vad vi säger är att människan dör ut, inte borde utan dör ut, om hon slutar tänka, och om hon gör det är slaveriet meningslöst, då leder det ändå inte till att människan överlever. Därför kan man aldrig bygga en moral på objektiva premisser om den går ut på att slaveri är gott. Då måste man välja en annan måttstock och motivera varför den är bättre.

Debattören väljer Rawls ”okunnighetens slöja” som säger att om människan var ovetande om sin egen intelligens, fysiska och pyskiska förutsättningar och förmågor skulle hon välja att kompensera för osäkra utfall genom att garantera sig själv ett grundutbud av tex skola, sjukvård osv. Problemet är att premisserna är subjektiva, människan är inte omedveten om sin intelligens, det vore att inte tänka och därmed att inte existera, vilket är ett fullständigt absurt tänkande. På samma sätt kan man säga att om alla araber var sinnessjuka terrorister med målet att utplåna världen så skulle man tjäna på att döda dem. Ja visst, men vad säger det? Absolut ingenting, det är bara snömos och meningslösa spekulationer. Om hundar var katter så skulle de jama istället för att skälla, om vattnet alltid var fruset så skulle det inte finnas några båtar. Jaha?

Dessutom förutsätter Rawls att grundutbudet existerar och kan fördelas godtyckligt, vilket också är ett felaktigt och subjektivt antagande. Om det finns så finns det för att enskilda människor har valt att – just det – tänka! Man kan inte säga att ”om det fanns ett äppelträd på min gård som aldrig behövde vattnas och som gav mig exakt så många äpplen som jag behöver för att inte svälta ihjäl så skulle jag inte svälta ihjäl”, för trädet finns ju inte bara där för att du önskar att det ska göra det. Lika lite finns skola och sjukvård som något absolut som kan fördelas enligt en konstruerad mall. De finns som ett resultat av just det faktum att människor är medvetna om sin intelligens och har använt den.

Vad objektivismens motståndare måste uppfinna är en moralisk måttstock som utgår ifrån valet ”liv” och som accepterar det livgivande som gott, samt definiera varför slaveri är fundamentalt livgivande, inte för den enskilda individen i somliga fall utan för människan som varelse. Varför är det din moraliska rättighet, och kanske till och med skyldighet, att förslava mig för din egen vinning? Vad säger det om dina grundläggande premisser, vad väljer du som objektiv utgångspunkt för valet ”liv”? Intelligens eller mysticism? A är A eller A är B eller C beroende på vad man önskar att det ska vara?

Rätt eller fel?

* Som parantes kan nämnas att Sverige är ett av de mest ekonomiskt liberala länderna i världen, samt att sambandet mellan ekonomisk frihet och välmående/livslängd är oerhört tydligt över hela världen.