I diskussionen kring vem som erbjuder vem ett värde på en fri marknad respektive i en socialistisk kommandoekonomi är det enkelt att peka ut den onde kapitalisten som en bov: han bryter ju totalt mot liberalismens spelregler, han tvingar folk att jobba och tjänar pengar på dem utan att erbjuda nåt i utbyte!
Det hade kanske varit sant om de så kallade produktionsmedlen från början hade tillhört en eller flera arbetare som blivit bestulna på dem, av kapitalisten. Möjligen till och med om de hade varit naturresurser som existerar i en begränsad och statistk mängd och som kapitalisten roffat åt sig med oschyssta medel.
Men nu är det inte så. Det finns givetvis rika och mäktiga människor som har handlat fel i olika lägen, men det är inget argument mot privat ägande av företag. Ett sådant uppstår när någon eller några under frivilliga former skaffar sig de resurser som krävs för att driva en affärsverksamhet. Det är detta värde som kapitalisterna erbjuder arbetarna: ett arbete där kapitalet redan finns och en möjlighet att tjäna pengar. Alternativet är att starta ett eget företag för egna pengar med egen ansträngning och på eget ansvar.
Att kapitalisten är värdefull bevisas av hans blotta existens. Tillförde han inget värde alls skulle ju ingen vilja jobba för honom, det säger sig självt: varför tjäna mindre pengar genom att jobba för en kapitalist om man kan tjäna mer på att inte göra det? Problemet är ju att då krävs en egen anskaffning av de grundläggande delarna i en affärsverksamhet. Man måste därtill ensam bygga upp ett nätverk av kunder, leverantörer, återförsäljare och partners, skapa tilltro till varumärket och lägga upp affärsstrategier. Kapitalisten erbjuder sig att ta hand om allt detta, mot en sorts hyra för att arbetarna får använda hans företag till att tjäna pengar.
Det hela är egentligen inte svårare än så. För att tjäna pengar måste man ha en verksamhet, och antingen skaffar man den själv eller så hyr man den, precis som med vad som helst som inte växer fritt i naturen.
Who is John Galt? 